Fördelen med att ha det som jag har nu är att jag kan blogga :)

Idag kändes det en aning bättre tills jag skulle gå ned på knä för att vara med Anser & Penny.

Jag stödde mig på mitt uppsrapade knä, det gjorde att jag ryckte till och då slet det till i min axel och skulderblad , tror jag fick en nära döden upplevelse! Och Anser den stackaren som har det nog jobbigt med en matte som är som hon är just nu, han visste inte hur han skulle ställa allt till rätta, fast det var ju inte hans fel.

Sen allt hände i fredags har han inte varit sig lik, då jag åkte iväg till akuten hade han legat vid dörren och väntat, han kunde lika gärna ha trott att jag skulle åkt till jobbet som jag var på väg till och då vet dom att dom får vara hemma. Min lilla gullpojke tur man har dom :)

min pappa skickade den här bilden:

Anser som låg hemma och väntade...

Penny hon vill helst ligga i min säng och sköta om "sina valpar" hon är nämligen lite skendräktig. Det är mycket bättre för henne den här gången, nu bäddar hon bara. Tycker det är så synd om henne då hon har det så här, tur att det bara är under några dagar.

Nu längtar jag mest av allt till att få börja med geocaching igen, hoppas jag kan börja köra bil snart. Det som är allra mest roligt är att Anser & Penny kan få följa med och dom kan det här nu och vet vad som gäller då vi ska iväg :)

Nu ska jag gå och äta mat.

Ha en bra kväll