Vi tar en dag i taget

Vissa stunder gör så ont och saknaden har inga gränser

Ibland känns det som jag ska gå sönder

Mitt i all sorg får vi inte glömma bort Penny,

första kvällen utan Anser var det som luften gick ur henne,

hon som aldrig varit ensam, nu måste hon stå på egna ben.

 Hon har mått som bäst då hon haft sin bror vid sin sida,

har hon varit rädd för någonting, är det han hon har skickat

har han inte velat gå längst fram gjorde Penny det.

Nu har hon ingen Anser att krypa ihop bredvid på kvällen och tvätta honom i ansiktet

Lilla gubben vad vi vill ha dig tillbaka

 

Maria

10 november 2009 00:11

Ojoj va fint du skriver tårarna rinner nedför ögonen, man bli så rörd. Vet hur jobbigt de är att förlora en kär vän. Kan tänka mig att Penny oxå tycker det e jätte konstigt kram på er

http://www.mariaochjohanshundar.se

 

Anna

15 november 2009 16:30

Jag förstår precis hur du menar. Ena dagen går det rätt bra, men så är det något - ett ord, ett ljud eller en doft - som gör att man minns. Och då går jag sönder. Men jag tror att Anser och Elodia har det bra tillsammans. Tänk vad mycket hyss hon ska lära honom. Så länge vi minns så är de inte borta! Kramar Anna och Diva

 

Ingela

20 november 2009 22:07

Hoppas du & Penny har det så bra ni kan i sorgens tid.
Vet hur jobbigt det är och tänker på er.
Kramar

http://ingela1975.blogg.se

 

Lina

14 mars 2010 17:50

Vackert.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag när jag var på stan gjorde jag nått som så många andra gjort med mig, bland alla fötter som trampade runt i julstressen fick se det vackraste av det svarta, en flat... Det gör så ont att se dom men jag kunde inte låta bli att gå fram och hälsa, ...

Hade inte trott det skulle vara så svårt att hitta en fungerande julmarknad, är trots allt skyltsöndag. Vi hade bestämt oss för att besöka årets 1:a julmarknad på GT, kom dit och insåg att det va väldigt biltomt på parkeringen, tydligen va den instäl...

   Anser och Penny      Då jag skaffade den här bloggen var jag Katrin som levde med Anser och Penny, nu sitter jag i köket alldeles ensam och är bara Katrin. Jag har tappat två vänner som jag vet har återförenats, nu får Penny sköta om sin bror ...

Gräsligt hemskt vad det står stilla med bloggandet, ska försöka göra ett nytt försök att börja blogga...   Som vanligt rullar allt på i sin stilla lunk, jag och Annika har varit på det obligatoriska genrepet av Melodifestivalen i Luleå, inte den ...

Min hemsida står helt stilla, den har både drabbats av virus och datorn är död. Andreas min dataräddare hjälpte mig att plocka igen alla bilder man har sparat, gräsligt hemskt om man skulle förlora dom. Undrar om man lär sig av sina misstag att inte ...