Vi tar en dag i taget

Vissa stunder gör så ont och saknaden har inga gränser

Ibland känns det som jag ska gå sönder

Mitt i all sorg får vi inte glömma bort Penny,

första kvällen utan Anser var det som luften gick ur henne,

hon som aldrig varit ensam, nu måste hon stå på egna ben.

 Hon har mått som bäst då hon haft sin bror vid sin sida,

har hon varit rädd för någonting, är det han hon har skickat

har han inte velat gå längst fram gjorde Penny det.

Nu har hon ingen Anser att krypa ihop bredvid på kvällen och tvätta honom i ansiktet

Lilla gubben vad vi vill ha dig tillbaka